Titti Sjöblom & Ehrling Eliasson

OMSLAG: ANNA OLSSON

Om det inte gått så bra med sången
hade jag skrivit en bok för länge sen.

Lusten att sjunga, läsa och skriva har funnits hos mig så länge jag kan minnas och lyckan var påtaglig varje gång pennskrinet laddats med nya vässade pennor och skrivböckerna ännu var oöppnade i väntan på att fyllas, fast i övertygelsen att om jag bara fattade pennan skulle jag direkt kunna skriva om vad som helst. Arvet kommer från båda mina föräldrar. Barndomshemmet flödade av ord och toner och min skaparlust visste inga gränser.

Som dotter till Alice Babs, en av Sveriges största artister och en av världens klarast lysande stjärnor på jazzhimlen, präglades jag omedvetet då jag följde mamma överallt. Jag debuterade redan innan två års ålder i radio och på skiva och blev en ständig gäst i olika teveprogram ända sedan televisionens barndom i Sverige i mitten på 50-talet. Innan jag fyllt femton hade jag sjungit på Johanneshov i samma gala som Sammy Davies Jr., fått en guldskiva för barnvisor med mamma, sjungit mig in på hitlistorna och uppträtt som dansare och solist i Katherine Dunham Dance Company i Sverige och i Europa.

Artistvalet borde ha varit en självklarhet, kan tyckas. Men så var det inte. Jag var tidigt medveten om medaljens baksida och kändisskapet hägrade inte. På mina villkor blev jag ändå sångerska och artist på heltid. Jag fortsatte helt enkelt att sjunga när förfrågningarna kom – men ofta tackade jag nej. Jag ville inte sjunga till vilket pris som helst och jag tog heller aldrig något för givet.

Med universitetsstudier i franska, pedagogik, kulturantropologi och musik – vid sidan av sången, låtskrivandet och mitt liv som tvåbarnsmor – såg jag till att jag hade något att falla tillbaka på den dag jag inte längre skulle stå i rampljuset. Den dagen har fortfarande inte kommit – sjuttio år efter debuten.

Men så kom mars år 2020 och mina scenframträdanden bokades av. Hela nöjesbranschen lamslogs på grund av pandemin.

"När jag inte kan sjunga längre tänker jag skriva böcker", sa jag ofta till mina barn och barnbarn – och till Ehrling, mannen som jag delar mitt liv med sedan 25 år, både på scenen och hemma i huset i Höga Kusten. Nu var det dags.

FÖDD I RAMPLJUSET handlar om livet bakom rubrikerna, om händelser i kulisserna, minnen från föreställningar och inspelningar, om Försvarets fältartister, om resor och hotellnätter, musiker och artister, vanliga människor och superkändisar: Charlie Norman, Art Garfunkel, Stikkan Anderson, Orup, Agnetha Fältskog, Dolph, Carola, Kungen och Drottningen för att nämna några ... och om mamma förstås. Jag berättar om udda, dråpliga händelser, besvikelser och framgångar, om möten som etsat sig fast i minnet – sett genom mina ögon.

"Inifrån lekhagen såg jag strålkastarljuset för första gången." Så börjar boken som skulle handla om mitt liv i med och motgång men som i lika hög grad är en tidsresa genom sju decennier i en föränderlig musikbransch – från stenkaka till Spotify.

Författare